Ett helt eget, bara för mig!
När jag kom ner i Metrostationen vid Christianshavn fick jag veta att alla tåg mot mitt håll var försenade fem till sju minuter. Helt okej, eftersom Metron här i Köpenhamn går ungefär var tredje minut, nästan dygnet runt. Väl ombord upplyser högtalarrösten mig om att jag måste gå av vid Fredrikshavn, fyra stationer innan "mitt" stopp, på grund av tekniskt fel. Jaha. Där fick jag vänta ungefär en kvart (också helt ok), tills trafiken rullade på igen och jag kunde kliva på ett nytt tåg. När detta tåg sedan färdats två stationer, och jag har en enda station kvar till Flintholm, där jag sedan ska byta till S-tog, rör sig inte Metrotåget en millimeter. Vi står helt stilla, säkert tio minuter, innan högtalarrösten berättar att någon har dragit i nödbromsen vid Flintholm och inga tåg kör, tills vidare, dit. Suck. Bara att knata ned och försöka hitta en buss, vilket inte gick helt strålande, utan slutade med att jag gick tillbaks till Metron för att kolla om något hade förändrats. Det hade det. Perrongen var helt tom, men i fjärran såg jag ett skinande, vit-silvrigt metrotåg köra in mot mig. När det kom närmare såg jag att det var helt tomt, så jag klev ombord.
Inte en kotte, bara jag och tåget. Tre magiska resminuter i ett förarlöst och passagerarlöst tåg. Såklart var jag tvungen att sjunga en trudelutt. Ganska högt...