Dödskallar och saltgruvor

Bir: Ni får ursäkta att jag inte skrivit på ett tag men nu har skolan börjat koppla sitt grepp även kring oss slappa utbytesstudenter. Tänkte kompensera med desto fler bilder istället!

Börjar med förra helgens utflykt till Hallstatt, en liten by uppe i bergen två timmar från Graz som har levt på saltgruvorna de senaste tvåtusen åren.

Byn med sjön i bakgrunden

Läbbigt gulligt faktiskt

Helt ok utsikt när vi gick upp en bit längs berget på väg in i grottorna.

Kändes lite som Sagan om Ringen när man gick in genom såna här grottportar.

Stora svenska Otto i liten trång grottgång Vi hade overaller för att inte bli skitiga. Observera det elegenta grå rumptyget som är specialgjort (sant!) för att åka på de långa trärutschbanor som fanns lite här och där i gruvan. Den längsta var 65 m och jag och Otto kom tillsammans upp i 30 km/h. De skröt med att det var världens längsta underjordiska gruvrutschbana, wehey vad unikt. I så fall var jag världens snabbaste svensk med födelsemärke på kinden som åkt underjordrutschbana...

En underjordisk sjö stor som en fotbollsplan 400 m under markytan. De hade en "lasershow" som bestod av grottmålningar projicerade med diaprojektorer. Hi tech...

Jag vid sjön i min läckra overall. Här fanns också små högtalare som med ekoviskande röst sa: "salzzz, salzzz, salzz" och motoriserade gruvarbetare som berättade om sitt liv. Lite som ett tyskt saltgruvdisneyland.

Och sen tillbaka till byn för att helt oväntat få se den märkligaste kyrkogård jag någonsin sett. Dels med små trätak över gravarna och vid en alpsjö, vilket är ganska ovanligt, men framför allt det som mötte oss när vi betalat en euro för att gå in i ett kapell som tydligen skulle vara
annorlunda på nåt sätt...

Scrolla ner om du törs!

1200 målande dödskallar låg i det lilla kapellet. Med namn, dödsår och olika symboler som motsvarade dina gärningar i jordelivet. Crazy creepy ställe! De hade för lite plats på kyrkogården så de började gräva upp folk och lägga deras kranier och ben här istället.

Från 1720 har kapellet använts och den senaste skallen var från en tant som blev ditlagd 1995.
Om du bor i byn och vill så kan du få din skalle placerad här. Då gräver de upp dig tio år efter din begravning och sen låter de solen bleka din skalle innan en lokal konstnär bemålar

dina kvarlevor. Var du känd så kan du få eklöv (framgång) på skallen var du bara vanlig och snäll så får du rosor (kärlek) och var du ingenting alls så får du bara ett kors. Trevligt...
Skallarna på den lilla hyllan är präster, alltid lite finare.

Efter denna upplevelse behövde vi en stadig lunch. Så jag beställde den lokala specialitén och fick kanske världens största knödel. En degklump med brödbitar stor som en liten kulstötningskula. Orkade bara halva, och jag var ändå hungrig...

Är du stel i lederna efter en hård dag i gruvan? Smörj bara in dig med lite pressat murmeldjur så blir du pigg och kry igen!

Sen begav vi oss till kejsar Franz-Josefs favostad. Där hittade vi denna eleganta teaterföreställning med lite annourlunda namn...

Kejsar Frans-Josef av Österrikes sommarhus. Han regerade över hela Österrike-Ungern. Han satt vid tronen i sextioåtta år (vilket inte ens överträffas av Drottning Victoria av England

som ändå satt som drottning i 64 år, Klas anm.) och en stor del av tiden regerade han härfrån.

Vi var bland annat i hans arbetsrum där han skrev krigsförklaringen mot Slovenien efter att hans kusin Franz-Ferdinand blev skjuten i Sarajevo vilket sen ledde till första världskriget. Lite tunga historevingslagvibbar faktiskt.

Förutom att vedergälla sina släktingar så gillade han att döda djur också. Jag vet inte vad arten Gems hade gjort Franz-Josef (kanske stångat en nästkusin?) men de fick i alla fall betala dyrt.
I stort sett alla väggar i huset förutom fruns sovrum såg ut som bilden ovan. Mer än tvåtusen Gems fick skutta till de sälla jaktmarkerna efter att ha stiftat bekantskap med Kejsar Franz. Lägg sen till otaliga björnar, örnar, tjädrar, orrar, hjortar, smådjur m.m. o.s.v...